Till strandkanten mellan tva floder i den norra ecuatoreanska djungeln skulle jag vilja atervända. mIn semester har varit underbar. Bade trippen till Baños som är en liten stad i norra bergen, pa vagen till djungeln, samt Tena som är en stad i djungeln. Jag och mina tva mammor, Carmen och Lotta, tog nattbussen till Baños tillsammans och kom fram till denna nagot varmare stad en regnig morgon. Efter frukost trotsade vi regnet och tog oss upp till bassängerna med vatten uppvärmt av vulkanbergen. Carmen som inte var van vid vatten var lite tveksam om hon skulle vaga ga i men när hon väl bestämt sig blev hon kvar i vattnat i cirka tva timmar. Mycket lyckat besök alltsa. Vi alla gillade staden och Carmen blev eld och lagor för varje hus hon sag som var till salu. Vi at pa restaurang, tittade i affärer och drack the framför en öppen brasa pa ett utecafé under kvälen. Pa vägen hem till hostalet gick vi och pratade och fnissade alla tre som om vi hade varit vänner länge. Mamma Lotta och jag bjöd med Carmen att följa med vidare till Tena och sa snart som hon fixat vidare barnvakt tackade hon jag till att fortsätta resan.
I Tena var det festdagar. När jag nattat mina tva mammor tog jag med mig Johanna och Linnéa, som vi mött upp där, ut pa salsadans under bara himmlen. Klimatet var underbart, varken varmt eller kallt. Under dagarna tva var vi ute pa tur i regnskogen tillsammans med guider som vi träffat pa i nárheten av hostelet. Floderna var det som fachinerade mig mest, samt vattenfallen inne i djungeln. Den föirsta dagen akte vi bat pa floden. Vi fick även aka gummiringar ned för strömmen en bit pa floden. För Carmen var djungeln ingen nyhet för hon har en liten bananodling i djungeln i närheten av Saraguro. Men det var kul att se hur hon kände en kulturell tillhörighet med guiderna genom kichuwan samt slank in med en kommentar i den guidade turen om hur det var i den djungeln hon kände till. Vi blev alla malade med naturlig rödfärg som kom fran kärnorna i en frukt. Djurparken med de instängda djuren som beslagtagits av polis i lágenheter och pa hotellrum var mindre intressant, även om det fanns en hel del fina djur.
Kvällen var den mest fantastiska. Efter att ha blivit körda till det ställe vi skulle spendera natten och nästkommande dag pa blev vi nedvisade till flodens kant. Det skumde snabbt och snart stod för det manen ljus som ledsagade oss där vi badade i flodens kristallklara friska vatten. Träden i bakgrunden var svarta men flodvattnets yta glittrade av manens ljus. Det klara vattnet fangade upp manens ljus och vid strandkanten rörde sig ett sköldpaddsmönstrat ljus i takt med de lugna vagorna som följde av flodens ström. En bit bort mötte denna mindre flod den nagot större och kallare floden RioNapo. Kylan fran denna flod bildade ett lager av dimma vilket gjorde magin i denna klara natt änn starkare.
Natten spenderades i ett öppet trähus. Myggnät var det enda som stängde oss ute fram resten av djungeln. Da natten var nagot sval som vi alla med kläderna pa sa nästa dag var det bara att kliva upp ur sängen och fara ut pa äventyr. Mamma och jag följde Carmen till bussen da hon bestämt sig för att fara hemat. Morgonpromenaden skred över tva hängbroar, en halvrutten och en säker. Grusvágen vi kom ut pa efter att ha promenerat i knappa halvtimmen var tom fran bade bilar och bussar. Men da frukosten och nya äventyr väntade bad Carmen oss att atervända och lämna henne vid vägkanten. Hon tog sig ytterligare tjugo minuter bort där hon hittat en bil.
Frukosten mättade, badkäder sattes pa under kläderna och gummringar plockades fram. Alla män bär en ring var, uppmanades det. Jag är en man, sade jag och traskade iväg in i djungeln med en gummiring hängandes pa axeln. Stigen vi följde tog oss till en strand vid rio Napo. Vattnet ilade pa tarna och det var bara att satta sig pa de ihopbundna ringarna och följa flodens ström nedat. Denna korta resa var fantastisk. Naturen hade skapat den klippvágg av hart sammansatta stenar som äventyrsbadhusen i Sverige arbetat i ar för att försöka härma. Högs ovanför oss stod regnskogen och tittade ner mot det rinnande brunaktiga vattnet. Vandringen mot vattenfallen var lang men vär mödan. Efter över timme besteg vi bäcken som tog oss uppat mot vattenfallen. Stövlarna fylldes med vatten och tog snart varat första dopp. Tre vattenfall skulle vi bestiga, de ena brantare än det andra. Med hjälp av ett rep drog vi oss upp för den branta klippkanten med piskande vattenfall mot vara ben. Mamma fick visa sin kruttalang och ben och armmuskler fick vara tacksamma för att de existerade. Axlarna fick sedan massage av den harda duschen av vattenfall och stövlarna sköljdes otaliga ganger fran sand och smasten som flutit in. Det friska svala vattnet redade oss fran allt svett vi samlat pa oss under färden och Asa fick en väldigt vacker förtidig födelsedagspressent genom upplevelserna fran denna dag.
Pa vägen hem kluckade vattnet i mina gummistövlar i takt med mina steg. Sma sandkorn skavde och mina ben var allmänt trötta efter att ha bestigit berg och vattenfall. Men sällskapet och de varma solstralarna som värmed min nedkylda kropp höll energin levande enda fram till det dukade bordet med kvällsmat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar