Med hunden på gymmet

Förra vintern slog jag till med ett årskort på gymmet, trots att det snart gått ett år kan jag säkert räkna antalet gånger jag använt det på mina tår och fingrar. I våras och i somras var det så många fina dagar och det är ju så mycket skönare att ta en promenad, en cykeltur eller en springtur istället för att gå till en svettig lokal och träna. Att yoga och strecha hemma är inte heller fel. I höstas var det lika så och ärligt talat även nu under vintern. Jag har aldrig några nyårslöften. Jag tycker inte att det är någon skillnad på nytt och gammalt år. Inte finns det heller någon anledning att avstå från saker jag gillar eller att vänta till ett nytt år med att förändra vanor till det bättre. Dock går mitt gymkort ut om någon månad och då har jag lovat mig själv en sak, att jag inte ska köpa något nytt. 

Jag ska inte behöva tänka tanken att lämna mitt bekväma hem för att gå genom en mörk kväll eller solig eftermiddag för att gå in i en tråkig lokal och träna själv eller i grupp. Jag ska inte behöva överväga alternativet att ta mig till ett gym för att träna en timme eller att helt enkelt ta på mig skorna och ge mig ut i naturen för att motionera i sällskap med min hund Movi. Pengarna jag lagt på gymkort, som förvisso till största del sponsrats av jobbet, ska jag lägga på massage. Massage är något jag uppskattar så mycket och så sällan unnar mig.

Idag gick jag och Movi till gymmet tillsammans. Vi värmde upp med en springtur till och runt elljusspåret i skogen, sen stannade vi till vid det nybyggda utegymmet i Vrinneviskogen. Medan jag gjorde mina övningar tittade Movi snällt på och hon fick även spåra ett godisspår. Detta träningspass började när vi klev utanför dörren och slutade när vi klev in igen. Inga transportsträckor, helt gratis och hunden behöver inte rastas när jag kommer hem från gymmet. Det bästa med att träna ute är att varje gång blir en bonus och jag får massor av frisk luft. Det finns inget gymkort som står och tickar och är betalt. Inga tider till pass att planera in. Om min inställning är den rätta blir träningen ute, i vilken form den än är, en ren, spontan och frivillig njutning. Vill jag inte träna en dag gör jag det istället en annan. I år ska jag inte köpa något gymkort, tänk vad härligt att få lova sig själv det.

Under studentens skrivbord

Att backa in med stor precision, sedan lägga sig ner med en djup suck. Movis nya favoritplats är under studentens skrivbord. En kväll när jag och Movi gått och lagt oss vaknade jag av att hon stod vid sovrumsdörren och ville ut. Jag öppnade dörren och hon gick raka vägen till studentens skrivbord där hon lade sig för att vänta in att natten skulle börja även för honom.

Premiärtur i Östergötland

Vår första gång med långfärdsskridskor i Östergötland blev med föreningen Bråvallaskrinnarna. Med kort varsel hade de ordnat en familjedag så vi var en liten och trevlig grupp som åkte iväg till Övre Glottern. Movi har aldrig varit med på glansis någon gång så vi passade på att ta med henne på denna kortare tur. Det visade sig att både Movi och de barn som följde med tog sig fram på isen bättre än förväntat så vi fick åka lite iallafall. Kul var det att lära känna det andra två familjerna. Movi blev väl omhändertagen av barnen då elden tändes och vid fikapauser så att jag och Sebastian kunde åka på lite snabbare.

Nu skiner solen

Nu skiner solen in i vårt nypyntade sovrum. Movi blickar ut mot fönstret precis som i tittskåpet. Idag ska jag pyssla och plocka här hemma och inviga julklappen som jag och Movi fått av Sofie. Imorgon ska jag ta ett beslut och sen är det vilodag igen.

Nu är konsten på plats

Nell Rays målning, som jag nu kallar Movistar i tavlan, har nu fått en alldeles egen plats i vårat hem. Tavlan passade väldigt bra på två platser och det var svårt att välja. Ovanför byrån i sovrummet, den vi fått av Linda Forss och Christoffer och som är gjord av Christoffers pappa, var tavlan väldigt fin. Där skulle Movistar i tavlan vara det första vi såg på morgonen. I vardagsrummet å andra sidan skulle vi se tavlan oftare och våra gäster skulle även kunna njuta av den.

Vi tog hjälp av våra grannar Dorit och Ludcy som båda gillade tavlan och dess uttänkta platser väldigt mycket. Vi enades till sist om att den skulle hänga i vardagsrummet ovanför Movis fåtölj. Där sällskapar den fint med tallarna i den tryckta japanska tavlan, den som är funnen, återvunnen och inramad av vår lokala rammakare Frida Ek.

Det lilla tittskåpet hade en självklar plats redan från början. Den hänger bredvid fönstret som den avbildar. Där har den även sällskap av tavlan som Linnéa Jonasson målat och gett som inflyttningspresent till oss och vår tidigare lägenhet. Även där var Dorit med och tipsade om tavlornas placering i förhållande till varandra. Nells tittskåp och Linnéas tavla ser jag från sängen när jag ligger här och skriver och det blev väldigt fint.

Sist men inte att förglömma glädjen över att få sätta upp, fick även tavlan som tidigare hängt hos mamma och de två tavlor jag köpt i Ecuador komma på plats. Dessa har väntat länge på att få komma upp i ljuset på en vägg. Sovrummet är nu så ombonat och mysigt som det aldrig varit förr. Nu kan jag ligga här och bara titta på allt det vackra. Alla saker har ju sina historier och extra kul är det när de är gjorda av någon en känner.

Vart ska vi åka?

På vägen hem från stugan i Östa till Norrköping passade vi på att spana in alla isar vi åkte förbi. Det var många fina glansisar det men så klart osäkert om de skulle hålla för en tur. När vi åkte förbi sjön Näknen ett par mil utanför Norrköping såg vi en person åka långfärdsskridskor. Vi båda skrek av lycka och fick tillbaka hoppet om att kunna åka snart igen.

Fulla av förväntan svängde vi av vid Ågelsjön för att kolla in hur isen var där. Det var många bilar på parkeringen men inte en enda skridskoåkare för där var det öppet vatten. Vart ska vi åka för att få oss en säker tur mån tro?

Toakö

När jag kommer ut från toaletten är det nästan alltid en hund som väntar utanför. Idag var det två.