På väg mot full kontroll över bakdelen

Då är vi nyss hemkomna från det tredje träningstillfället på rallylydnaden. Movi fick vara med och träna med de andra hundarna trots att hon börjat löpa. Det var kul att vi inte behövde missa detta träningstillfälle. 

Innan vi åkte iväg gjorde jag mig till och ställde mig och torkade blodpudding i ugnen. Jag hade fått höra på kursen att det var så viktigt med rätt belöning och gott godis. Jag och Movi har förvisso aldrig haft något problem med att frolic som vi alltid kör med inte skulle vara motiverande nog men jag tänkte att det kan vara bra att testa något nytt. Om inte annat i förebyggande syfte så att hon inte tröttnar på frolic.

Dagens bana var lite svårare och lite längre än de tidigare banorna varit. Det var ett par gånger som Movi skulle svänga helt om på vänster sida och jag  följa med runt på hennes utsida. Det blir då som att hon backar ett helt varv runt och det är då som hon får användning av att ha en bra bakdelskontroll. För dem som tränat lydnad innan är detta inget nytt men för mig som är nybörjare bekantade jag mig med denna teknik först förra veckan.

När vi gick banan första gången kändes det inte särskilt bra. Jag var osäker på hur varje moment skulle utföras och Movi var lite väl hoppig och snabb i utförandet av varje moment. Förutom att banan var lite trixig fick jag en känsla av att det var blodpuddingen som ställde till det. Jag bytte så ut den mot gammal hederlig frolic och så tränade jag ett par extra gånger på 360 graders svängen till vänster. Jag fick också klart för mig att det är helt okej att träna med godis i handen för att styra Movi dit jag ville.

Förutsättningarna för nästkommande rundor i banan var således betydligt bättre. Det var riktigt kul att se resultatet av de pusselbitar vi tränat på under veckan. Vänstersvängen och  svängen helt om blev nu mycket bättre. Med frolic i fickan och stundtals i handen var Movi alldeles lagom lugn men forfarande följsam och koncentrerad. Nu är det bara att fortsätta öva, förr eller senare har vi full kontroll över bakdelen och förhoppningsvis också över andra moment i träningen. I maj ska det visst vara tävling i rallylydnad på klubben, det känns som ett roligt mål att sikta på.

Loading

Movi backar runt hörn

View on Instagram

Tre goda ting

Varma mackor, soppa och the är den bästa medicinen i höstmörkret. En favorit från igår som går att variera i en oändlighet och som med stor sannolikhet kommer att återkomma på köksbordet i detta hem. Alla goda ting är tre men detta varma goda intag kombinerat med en riktigt bra kriminalserie blir de fyra.

Tåget blev en skolbuss

En mörk regnig morgon och jag kliver på tåget till Västerås för att gå på en länsträff. Jag hinner åka en stund och somna till innan vagnen fylls av skolbarn i olika åldrar. Jag får en liten flaschback till min barndom då jag själv åkt långa sträckor, dock med buss, under nästan hela grundskolan.

Flickan bredvid mig tar upp sin skolbok och skriver lite med en färgglad penna. Annas är det vara mest smartphones, spel, skratt och glada tillrop som fyller vagnen. Att skolbarnen är så pigga denna tidiga morgon har jag svårt att förstå då mitt eget tillstånd inte går att jämföra med övriga vagnens.

Jag frågar flickan bredvid mig vart hon åker ifrån och vart hon ska. Hon steg på i Flen och ska stiga av i Eskilstuna där hon går på Engelska skolan. Hon har själv valt denna skola men är inte säker på om hon vill fortsätta. Hon tyckte att det var svårt att välja och hon tror också att det kan vara svårt att komma in i en ny skola om hon byter. Jag behövde inte ställa många frågor för att få flickan att prata. Det verkar som att hon tänker dendel på valet av skola. Jag frågar om det inte finns många skolor att välja mellan i Flen och det finns inte så många dock är det jobbigt att pendla. Flickan går av i Eskilstuna tillsammans med de andra barnen. Nya människor stiger på men denna gång förblir det näst intill tyst i vagnen.

Jag tänker på att flickans situation inte var så lik min ändå. Jag satte mig på en skolbuss och åkte till närmaste kommunala skola utan att behöva ägna en tanke på det fria skolvalet. Jag kunde konstatera mig på kompisar, läxor, lekar och allt som hör barndomen till. Beslut som rörde min framtid behövde jag själv inte ta förrän jag blev äldre.

Räddaren i nöden

Att Movi har ett vakande öga över mig och Sebastian har jag märkt vid ett flertal tillfällen. Om vi dansar i köket eller ligger och skrattar och kramas i soffan kommer hon och kollar läget. Hon hoppar, skäller lätt och viftar på svansen för att tala om att hon ser oss.

Idag när jag och Sebastian satt framför tvn och datorn för att välja program på svtplay brottade jag ner Sebastian på golvet på skoj och vi skrattade båda två. Jag sneglade på vår övervakare Movi som lugnt låg kvar i soffan. Jag tyckte att detta var spännande så jag lät Sebastian brotta ner mig medan vi båda skrattade. Då blev det fart på Movi och hon kom med ett litet skall och kollade läget och slickade mig i ansiktet. För att se om detta var en tillfällighet brottade jag åter ner Sebastian på golvet och under tiden jag gjorde det hoppade Movi upp och lade sig i soffan, rätt obrydd av situationen.

Det känns ganska häftigt att ha en egen livvakt som har ett extra vakande öga över mig. Sebastian känner sig lätt övningen efter Movis särbehandling. Jag tröstade honom med att visa kortet på Movi som jag tog idag, när han precis gått hemifrån och Movi ställer sig och tittar efter honom i fönstret. Då blev livet ljusare även för Sebastian. Någon räddare i nöden hemma har han tydligen inte men nog lämnar han ett tomrum efter sig när han går.

Det är fredag kväll

Jag kokar en gryta full av grönsaker och smaker av Indien. Jag skär och jag kryddar och jag kokar. Sen dukar jag bordet, tänder ljus och häller upp vin i glas. Jag bjuder studerande Sebastian till bords. Det är fredag kväll.

Efter maten sträcker jag ut mig på soffan. Sebastian har letat fram en gammal cd-spelare som går att koppla till datorn. Vi spelar skivor som jag inte lyssnat på på länge. Jag myser och njuter av tillvaron. Det är fredag kväll.

När ett får saknas

Jag hämtar Movi hos Mats som vaktat henne idag och vi cyklar hem. När jag öppnar dörren och släpper in Movi gör hon den vanliga rundan inne. Hon rusar in i vardagsrummet, får hon ingen träff där störtar hon in i sovrummet. I denna lilla två går det snabbt för henne att konstatera att ett får av två som bor här hemma saknas. Movi får mat och jag börjar stöka i köket. Hon lyssnar in alla ljud i trappuppgången och går till dörren och tittar ett par gånger. Det dröjer inte länge innan väntandet ger resultat och det andra och sista fåret sätter nyckeln i dörren. Sebastian möts av en väldigt glad hund när han kommer hem och Movi kan äntligen slappna av.

En dag av bosättning och rallylydnad

Jag ser nu slutet på en lång och rolig dag som började halv sju när jag och mina kollegor steg på tåget till Stockholm och som höll på till sen kväll. I Stockholm var vi representanter från Arbetsförmedlingen, Migrationsverket och Länsstyrelsen som träffades för att diskutera frågor om bosättning av nyanlända flyktingar. Dagen var givande och innehöll många inspirerande möten.

Trött och nöjd satte jag mig i sällskap av mina kollegor på ett något försenat tåg som skulle ta oss tillbaka till Norrköping. Jag passade på att ta mig en välförtjänt tupplur som min kropp gått och väntat på hela dagen. Väl i Norrköping cyklade jag i recerfart,  lite med livet som insats, hem för att packa in Movi i bilen Humlan och köra till Brukshundsklubben.

På klubben var det rallylydnad, vårt andra träningstillfälle. Movi och jag gick två olika banor och vi fick träna på att göra vänstersväng vilket hittills är vårt svåraste moment att få till snyggt. Vår ena ledare Bibban visade mig en övning för att träna på Movis bakdelskontroll så att vi kan få till att hon svänger samtidigt som jag.

När jag kom hem visade jag Sebastian vad vi lärt oss. För att tydligt demonstrera svårigheten och hur vi tränar på den fick Sebastian spela mig som går rakt fram och ska svänga och jag spelade Movi som går vid min vänstra sidan och lätt blockerar väntersvängen. I mitt och Sebastians lilla rollspel blev det tydligt för oss båda vad som kan förbättras och hur det kan göras. Det är kul att ha ett utveclingsområde att träna på och det ska bli spännande att se om och när det ger resultat.

På kursen berättade jag och Therese för Bibban att vi  planerar att träna Movi och Alvin för att de ska göra ett program tillsammans. Bibban tyckte att det var jättekul och vi bestämde att vi ska ha uppvisning vid det sista kurstillfället. Nu har vi lite att pyssla med de närmaste veckorna jag, Therese, Alvin och Movi. En glädjande nyhet är att vi redan har testat en av de övningar jag skissade på. Det är den där Movi står vanligt och Alvin hoppar upp från sidan och ställer framtassarna på hennes rygg. Det är kul att se dem göra denna kontaktövning utan problem och det ger hopp inför framtida övningar.