Movi min vän

Idag när jag var i djuraffären fick jag frågan hur gammal Movi är. Som vanligt när jag svarar på denna fråga blir folk förvånade och så blev även tjejen som jobbar i affären. Hon hade inte gissat att Movi är äldre än tre. Idag slog det mig att jag gärna önskat att Movi var tre år. Inte för att hennes tio år påverkar henne negativt utan för att jag vill att hon ska finnas många år till. Movi kastade sig in i mitt och Sebastians liv för några veckor sedan och har redan gjort ett stort avtryck, hon har tagit sig en plats som har blivit självklar. Med Movi är det roligare att vakna på morgonen, en glad svans som viftar och en lång kropp som sträcker sig upp för sängen och vill bli klappad, en tass som slänger sig fram i ansiktet på mig. Det är svårare att komma i tid till jobbet eller till teatern för det är ju så roligt att göra några övningar i samband med frukost eller kvällsmat. Det är roligare att komma hem, det finns alltid någon som väntar och som blir glad av att komma ut. Promenaderna blir betydligt fler och mycket mer intressanta, Movis sällskap lockar fram viljan till skoj och lek. Att titta på film, tv eller läsa en bok med en hund i knät är både avkopplande och värmande. Kärleken till Movi blir större och större för varje dag som går, för varje ny upplevelse jag har tillsammans med henne.

Sebastian gjorde en ny film, den visar när vi tränar med Movi. En del av filmen är inspelad i Vrinneviskogen för en vecka sedan och en annan på Himmelstalund denna helg. Än så länge har vi tränat in åttan, slalom och tassen med Movi. När vi skulle göra trampa så insåg vi att hon redan kunde det så den övningen lärde Movi oss.  Det var med hjälp av trampa som vi kunde öva in tassen som vi tidigare haft lite svårt för. Träningen har inspirerats av boken Freestyle, träna och tävla med din hund! av Yvonne Öster och Monica Gudinge som vi fått låna av Nina.

movi tränar from Sebastian Estay on Vimeo.

En helg i mars

Sebastian gjorde en film om vårt besök på Orga kvarn där Hasse jobbar och utflykten till Ensjön med Love och Erik.


orga-ensjön from Sebastian Estay on Vimeo.

Aussie is the shit

Idag blev det en cykeltur med Love, Erik, Sebastian och Movi. Det var den första längre turen som Movi följt med på. Vi hade alla packat picnicväskan och åkte upp genom Vrinneviskogen till Kårtorp och Ensjön. Movi fortsätter att imponera mig med sin dolda energi. Vi cyklade i varierande tempo med små pauser då och då. När vi rastade gnällde Movi lätt otåligt och ville vidare.

Då vi kom in på mindre stigar i skogen släppte jag Movi lös eftersom det var svårt att cykla med henne bredvid. Movi använde då sin energi genom att valla oss cyklister så att hon sprang fram och tillbaka. Svansen vevade som en propeller och gav henne extra energi att springa. Trogen som Movi är hade hon mest koll på mig och Sebastian som cyklade sist.

Fikat tog vi på en brygga i solen vid Ensjön. Movi blev bunden en bit bort då hon bara trampade i fikakopparna när hon var lös. Det dröjde inte länge innan hon lade sig tillrätta och vilade. Jag njöt av tanken på att detta bara är början av en lång vår, sommar och höst med massor av utflykter. Att jag sällskapas av varelser som likt jag uppskattar detta är glädjande.

På hemvägen fick jag ett flertal gånger säga åt Movi att ta det lugnt. Hon började mer och mer likna det grönlandshundar jag växt upp med. Jag försökte ligga lite efter de andra och cykla i ett långsammare tempo men det var jobbigt för Movi att vara sist.

Nu har jag ännu en gång fått uppleva Movis arbetsglädje och energi och att hon så snabbt slappnar av när det är vila som gäller. Jag känner mig mer och mer övertygad om att jag hittat rätt när det gäller min Aussie.

Varning för ras

Idag var jag bjuden med jobbet på en utbildningsdag på Mångkulturellt center på Fittja gård. Dagen heter varning för ras innehöll visning av en utställning, en föreläsning och en workshop. På detta bjöds det också på fika och lunch. Det var en riktigt intressant dag och det var kul att besöka Mångkulturellt center då jag aldrig varit där innan. 

Bland annat fick vi se denna film som gjordes som en reklamfilm för EU men som slutades visa då den fick mycket kritik. Spännande att filmen över huvud taget släpptes igenom. Den vita kvinnan som representerar EU försvarar sig mot hoten från Kina, Indien och Brasilien och lyckas till och med utrota dem. Den svarta mannen gestaltas i filmen som exotisk och muskulös med inoljad naken överkropp. En bild av den svarta mannen som funnits i västvärlden i århundraden. René León Rosales som guidade oss genom utställningen läste upp en text som skrevs av Carl von Linné på 1700-talet. Då Linné pratade om röda, gula, svarta och vita människor beskrev även ha de svarta i termer av primitiva med bara kroppar insmorda i fett. En föreställning som lyckats hänga sig kvar och gestaltas i EU´s propagandafilm. Grattis till den som gjorde filmen, det var mitt i prick i konstruktionen av ras. Den svarta kvinnoproppen har även den gestaltats som exotisk, naken, gärna barbröstad med putande rumpa, bröst och läppar. Vi fick se en samling statyer av svarta kvinnor där några var från 30-talet inhandlade på antikvariat och några var nyproducerade. Alla hade de gemensamma drag av nakenhet, bröst och putande läppar. Den svarta kvinnokroppen fortsätter än idag att gestaltas på ett ratificerat sätt som inte går att identifiera sig med. 

Jag fick också se en rad intressant statistik som gav mig nya perspektiv på Sverige. Segregationen på bostadsmarknaden är större än jag trott. 60% av befolkningen i Fittja hade utländsk bakrund på 90-talet. Idag är det 96-97% av befolkningen i Fittja som har utländsk bakgrund. I Sverige har totalt 27% av befolkningen utländsk bakgrund. I storstäderna är det 40-45% av invånarna som har utländsk bakgrund varav många är koncentrerade till vissa områden där även arbetslösheten och fattigdomen är hög. Jag fick med mig en antologin Om ras och vithet i det samtida Sverige som har skrivits av forskarna på Mångkulturellt centrum så nu kan jag fördjupa mig i dessa inte så upplyftande strukturer.

Så små så små

Nu har vi väntat i drygt en vecka och äntligen börjar de komma.

 

 

Ögonkontakt

Nu när det är klart att Movi stannar hos oss blev jag och Sebastian inbjudna i Ninas Facebook grupp för ägare av kennelns hundar. De träffas några gånger per år för att träna med sina hundar och hålla kontakten. I gruppen blev vi välkomnade till gänget och fick kontakt med ägare till Movis syster och valpar. Jag blev lite lyrisk när jag såg dessa kommentarer. Från att aldrig ha blivit mätt på att kolla youtubeklipp och googlat bilder på aussie har jag nu Movi hemma hos mig och jag har möjlighet att träffa flera liknande hundar och deras ägare. Det känns också lite hedrande att få ha hand om Movi som burit liv åt så många älskade hundar. 

Idag när jag kom hem var Sebastian redan hemma och jag behövde inte gå ut på en gång. Jag och Sebastian tränade istället lite med Movi inomhus. Vi gjorde slalom, kryp och sök bland annat. När Movi letade godis som vi lagt ut i vardagsrummet viftade hon med hela kroppen och ansiktet log. Det är sådan glädje att se henne så. När jag tränar med Movi är det så lätt att få ögonkontakt. Den kontakten är något jag verkligen uppskattar. 

 

Måndag morgon

Helt lätt är det inte att gå till jobbet denna måndag.