Samlade bilder Myra åtta veckor och en dag

Myras andra dag hemma hos oss.

Australian mates Friska Myra, Australian kelpie 

Myra i lådan

Hur gick det då lilla Myra att sova i en flyttkartong inatt? Husse och matte hade ju förberett så fint men visst kunde du hoppa över kanten om du väl ville. Tricket var att få dig att inte vilja hoppa över men att hosse och matte skulle vakna och gå ut med dig när du började röra dig i kartongen.

Vi bestämde att det skulle vara Sebastian som skulle vara Myravakt första natten. På kvällen efter sista radtningen när Myra skulle sova i kartongen var hon helt plötsligt inte trött. Hon hoppade och for så att kartongen nästan välte. Husse låg över sängkanten med handen och huvudet ner och försökte lugna Myra. Jag låg bredvid och uppmuntrade Sebastian att fortsätta trots att jag tänkte att detta går inte vägen. Husse lugnade och klappade. Matte uppmuntrande husse. Så höll vi på i några minuter. Sen blev det tyst. Myra hade somnat i lådan och vi kunde alla lägga oss till ro.

Trots att det var Sebastian som var lådvakt var det jag som vaknade först så fort jag hörde ett ljud från lådan. Första gången jagade jag upp Sebastian i onödan. Då hade vi bara sovit ett par timmar och Myra vill inte alls kissa när hon kom ut. Andra gången Myra vaknade och jag jagade ut Sebastian var i rätt tid. Det var också sista nattrastningen innan morgonen kom.

När Myra vaknade till vid sex bytte vi plats i sängen. Då räckte det att jag släppte ner handen i lådan och klappade Myra medan hon snuttade på leksaken hon fick av pappa Blinq. Sen kunde hon somna om en stund innan det var dags att gå upp.

Så för att sammanfatta. Lådan fungerade suveränt första natten. När Myra väl kommit till ro kunde hon tryggt sova i lådan och det var aldrig långt till en lugnande hand eller en husse som var beredd att rasta när blåsan tryckte på.

Än så länge inget kiss inne mer än den första olyckan som skedde igår. Myra är full av energi och upptäckarglädje men hittills har hon varit en ganska enkel valp att ha att göra med. 

Movi och Myra

Min största farhåga inför valpköp var att Movi skulle bli ledsen och irriterad. När Movi och Myra fick träffas brydde de knappt sig om varandra. Movi hade fullt upp med att kissa in en fläck på gräset hos Mari och Kjell och Myra stod på avstånd och hoppade.

Nu har de båda vågat närma sig varandra. Movi har tagit initiativ och luktat på Myra ett par gånger och Myra vågar sig fram allt mer och lägga nosen i Movis päls, snutta på hennes svanstipp eller försiktigt lukta på hennes tassar när hon ligger i fotöljen. Det märks att Myra är väldigt nyfiken på Movi men också försiktig med att gå fram. Movi är duktig på att tala om när det räcker och då behövs det inte mer än ett lätt dovt morr för att Myra ska backa.

Imorse när vi var ute i parken sprang Myra åt alla håll i kopplet när Movi var på annat håll och luktade. När vi sen gick alla tre tillsammans hemåt gick Myra helt rakt och perfekt bredvid Movi. Hon gick liksom fot bredvid Movi, utan att hoppa och sladdra runt. Myra kommer lära sig mycket av Movi. Och Movi utför sin roll som en tålmodig och rättvis läromästare över förväntan bra, fortfarande med samma njutfulla inställning till livet, trots att hon har fått en liten i hasarna. Jag ser fram emot att se deras relation utvecklas och jag tror att det kan bli riktigt bra. 

Australian mates Friska Myra, Australian kelpie 

Välkomstkommitten

Igår när vi kom hem efter att ha kört från Skåne hann vi knappt stänga av bilen innan grannarna Dorit, Ludcy och Sas stod på parkeringen och välkomnade Myra. Jag och Myra kom sist ut ur bilen så då hade alla redan hunnit hälsa på Movi som satt i bakluckan och hade det bra.

Sas grät nästan när han fick se Myra. Han kunde inte nog upprepa så fin hon var medan han hälsade på henne och lät henne slicka i hans skägg. Ludcy beundrade Myra, hans kommande arbetskamrat i tysthet och Dorit tog henne på små korta rundor fram och tillbaka på gården. Alla hälsade och välkomnade på sitt sätt. Det var väldigt fint att se på.

Mamma stannade ute med Myra och grannarna medan jag och Sebastian fick packa upp i lugn och ro. Efter det gick grannarna hem till sig och Myra fick komma upp och undersöka sitt nya hem. Det var en stund av en aktiv Myra innan hon somnade pladask mitt på vardagsrumsgolvet.

Australian mates Friska Myra, Australian kelpie 

Myras resa hem

Australian mates Friska Myra, Australian kelpie 

Där äventyret börjar

De första dagarna på semestern firas in med sol, hav och öppna fält. När vi imorgon lämnar detta vackra landskap finns det dock inget vemod över att en trevlig resa till Skåne lidit mot sitt slut. För oss är det då äventyret börjar.

Jag, Sebastian och mamma fick en försmak av detta äventyr redan idag. Jag var pirrig i magen när vi på eftermiddagen, efter en dags turistande på den Skånska landsbyggden, styrde mot Örsjö för att hälsa på valparna. Jag och Sebastian hade pratat om detta innan. Att det påminde om känslan inför vårt återförenande i Sverige efter en lång tids distansförhållande. Skulle Sebastian vara sig lik? Hur skulle det kännas att ses? Hur var det egentligen han luktade? Skulle det kännas avslappnat att prata? Sådana frågor snurrade i huvudet efter en lång tid isär. Faktiskt en längre tid isär än den tid vi haft tillsammans. Precis så var det med Myra.

Denna frågor blåste iväg samma sekund vi sågs och allt blev så bra som jag hoppats på, om inte bättre. Så blev det även med Myra. Denna underbara, glada roliga, nyfikna, sociala och fantastiskt vackra lilla varelse. Jag kan inte vänta på att få börja mitt liv tillsammans med henne, få se henne utvecklas och växa upp, få träna med henne, leka med henne och bara få njuta av livet tillsammans med henne. 

Imorgon lämnar vi Skåne. Då börjar äventyret.

Foto av Sebastian Estay, Jennie Åström och Charlotte Rylander  tagna med mobilkameran av den riktiga kameran.

Australian mates Friska Myra, Australian kelpie 

Livet innan Myra, de sista förberedelserna

Packning och iordningsställande av lägenheten så här sista kvällen hemma innan Myra kommer. Sebastian har städat upp vid tvn och sett till att det inte finns några lösa sladdar. Jag har fixat med transportburen och Myras säng för den första tiden. Movi och Myra har också fått varsina kakburkar med sin mat. Nu tror jag inte att jag och Sebastian kan bli mer redo. Livet innan Myra är snart slut.