Träningstisdag

Efter jobbet åkte jag och Sebastian iväg och testade på crossfit tillsammans med min jobbarkompis Sanja. Det hade aldrig fallit mig i tanken att testa på denna till synes bedrövligt jobbiga sport tidigare. Sanja hade dock idag ingen träningskompis och när hon frågade runt på jobbet igår om någon var intresserad tackade jag ja till både Sebastian och mig för jag visste att han ville prova. Så för min pojkväns skull tränade jag crossfitt idag och hör och häpna var det faktiskt kul. Uppvärmningen var som ett helt träningspass i sig, sen var det träning på teknik och sist 12 minuter av upprepningar i två moment. Passet gick fort och det var en bra blandning av moment. Som tur är går allt att anpassa så jag behövde inte lyfta tyngre än jag klarade av. Dock var det riktigt kämpigt att efter teknikpasset, när det blev upprepningar lyfta en tio kilos (lätt, då alla andra körde med vikter på) stång rakt upp över huvudet först tio gånger, sen nio, sen åtta, sju, sex och så vidare ner till en gång. Jag har ingen större tilltro till min axelstyrka så jag var först glad att jag alls kunde lyfta stången över huvudet. Trots att vi haft en genomgång av vad vi skulle göra innan vi körde igång blev jag överraskad över att vi efter teknikpasset skulle lyfta stången så många gånger till. Jag trodde först att teknikpasset var själva övningen och vi efter det skulle gå vidare till en annan övning. Så var det inte så det var bara för mig att lyfta på. Tur att övningen varierades med en annan övning så att axlarna ibland fick pausa.

Efter middagen som blev omelett med svampstuvning var det Movis tur att träna. Vi har ju kämpat med detta svampletande och idag var hon riktigt duktig. Jag har lärt mig att lägga övningen på en rimlig nivå. Idag började jag med att hålla fram tallriken med kantareller framför nosen på henne. Hon luktade då och lade sig sedan. Då klickade jag för att visa att hon gjort rätt och hon fick en godis som belöning. Jag upprepade detta fyra gånger och detta blev hennes uppvärmning. Sen ställde jag tallriken på golvet och hon gick och luktade på den och lade sig antingen framför eller bredvid. Jag klickade och gav godis. Detta upprepade jag en fem gånger och tallriken ställde jag ibland längre bort men hon gick alltid rakt fram till den och markerade med nosen. Efter dessa få upprepningar fick det vara bra och vi slutade innan felen började komma. Sen körde vi lite annan träning då vi övade på bland annat 360 graders svängar från rallylydnaden men då blev det iallafall lite variation. Imorgon är det sista lektionen i nybörjarkursen på rallylydnad. Då ska vi ha en liten tävling för oss i klassen så då hoppas jag att vi gör en fin runda tillsammans.

Svart is

Såg just dokumentären Planetens gränser på svt play. Slås av hur tydligt det går att se med det blåtta ögat att miljöförstöringen påverkar isarna i Arktis. Ett svart lager av sot, så kallat krykonit, täcker nu det tidigare vita landskapet. Krykoniten kommer från bland annat naturliga och anlagda bränder, jordbruk och koläldade kraftverk som befinner sig hundratals mil bort. Den vita isen reflekterar solen vilket tidigare varit isarnas naturliga skydd. Den svarta krykoniten drar istället till sig solstrålarna. Detta är alltså ännu en faktor till att isarna snälter tillsammans med att temperaturen ökat några grader.

Dokumentären tog mig även med till jägarbyn Qaanaak i nordligaste Grönland. Där fick jag följa med reportern på en slädtur med hundspann över isarna som blir tunna allt tidigare för varje år. Hundarna, som drar släde över isarna vid jakt, blir arbetslösa allt tidigare på året i och med att vintrarna blir kortare för varje år. De så entusiastisk arbetande grönlandshundarna skällde intensivt på tvn medan Movi susade med huvudet sött på soffkudden. Det var med både nostalgå och sorg som jag tittade på grönlandshundarna i byn Qaanaak. Dessa starka, arbetsvilliga, skällande djur, en art jag själv vuxit upp med. En av våra grönlandhundar hette just Qanak till minne av sitt ursprung. Våra hundar behövde dock inte korsa kritiska sprickor över isar som smälte allt tidigare från år till år och de drabbades inte av arbetslöshet på samma sätt som grönlandshundarna i Qaanaak då långa skogspromenader fick ersätta slädturerna på sommaren.

När jag ligger där i tv soffan och tittar på hundar och smältande isar med sot på så slås jag av samma tanke som även slagit min egen mor för en sådär trettiofem år sedan: varför sätta barn till denna grymma värld? Jag tittar på Movi som sover djupt i soffan, oberörd av grönlandshundarnas skall och forskarnas mörka berättelser om isarna och känner mig lättad över tanken att hon aldrig behöver uppleva konsekvenserna av den annalkande klimatförändringen. Att sätta ännu en människa till världen på denna redan överbefolkade jord, som dessutom med isarnas smältande kommer att krympa till ytan, är för det första en oerhörd belastning på miljön. Det är också att bjuda in en människa till en fest som för länge sedan spårat ur och där alla former av varningssystem gått varma i timmar utan att polisen ens funderat på att dyka upp. 

Trots min mors kritiska inställning till reproduktion i den grymma värld vi lever i sitter jag här i soffan och tillåts filosefera över livet. Det är med viss skräck inför den framtid hon gett mig men också med en oerhörd tacksamhet att även jag får vara med och delta en stund på denna stundtals grymma och många gånger vackra fest. Om jag ska våga bjuda in fler deltagare återstår att se men som för många andra innan mig kan egoismen komma att segra och dörren öppnas upp för fler trots att vi befinner oss i elfte timmen. 

Klockan klämtar, det är något svart på isen i Arktis, jag tycker på något sätt att vi borde få bort det. 

Valp eller elvaåring?

Att hösten gör även hunden trött är ett faktum. Frågan är dock om det är min och Sebastians seghet som smittar av sig och får Movi att somna till som en valp som varit igång i timmar eller om bristen på ljus även påverkar de fyrbenta.

Gefle Neptun

Förra sommarens loppisfynd, gamla slitna koppar av märket Gefle och samlingen Neptun, har nu fått sällskap av ännu en överlevare i samma samling. Det var förra helgen då jag gjorde ett besök på Erikshjälpen för att hitta några presenter till Sebastian som jag sprang på kannan. Lika krackelerad som den ena koppen och missfärgad på flera ställen. Kannan blev inhandlad och inslagen tillsammans med övriga ting jag valt ut till Sebastian. Inte speciellt förvånande var den slitna och missfärgade kannan favoriten bland de presenter Sebastian fick av mig den dagen. Det är med glädje jag påminns om att mitt intresse för porslin har smittat av sig till Sebastian.

Lampans tid

Förutom några presenter och julklappar hittade jag och Sebastian en bordslampa på en secondhandbutik idag. Lampan står nu i vårt fönster och ger ljus i höstmörkret. När jag tittar på den blir jag glad, tänk vad lite konsumtion kan göra. Den väcker minnen från min barndom och från mörkret på landet. Nu är det dags att dra ner rullgardinen och släcka vår lampa men egentligen vill jag titta på den bara lite till.

Rallytårta

När jag och Movi stod på prispallen efter rallylydnadstävlingen i söndags var det en fågel som viskade i mitt öra att vi skulle bjuda på tårta nästa träningstillfälle. Idag som är näst sista gången bjöd vi därför på rallytårta. Gladast över tårtan var Sebastian som åt både snuttarna och bitarna som blev över efter dagens träning. Tur att smör är nyttigt för en arbetande hjärna. Rallytårta är nog ett passande namn. Nu har jag och Movi en anledning att sträva mot pallen fler gånger så att Sebastian får äta rallytårta igen.

Fem minuter teori

Movis svamplektioner fortsätter. Fem minuter varje dag, eller okej lite längre kanske det blir. Det blir så nära rätt varje gång så jag vill bara testa en gång till och en gång till. Godisarna jag tänkt använda tar så snabbt slut så jag får ibland hämta mer både en och två gånger.

Jag och Sebastian tittade en gång på en video som beskrev svampsök. Den verkade vara från 80-telet men den var pedagogisk och bara. Det var en kvinna som var i skogen och hon gjorde det hela i tre steg. Först övade hon på att hunden skulle lägga sig spontant. När den gjorde det klickade hon och den fick godis. Sen övade hon på att hunden skulle lägga sig när den luktat på en kantarell. Hon höll fram en kantarell framför nosen och när den lade sig klickade hon och gav godis. Sen lade hon kantarellen på marken och övade på att hunden skulle lägga sig när den kände lukten av kantarellen från marken. När den gjorde det klickade hon och gav godis. I filmen förklarade hon att om det blir för svårt att öva på nästa steg ska en gå tillbaka till det föregående steget. Hon behövde dock aldrig göra det för det var så lätt för henne och hunden i filmen.

Under Movis teorilektioner har jag försökt öva på steg tre om och om igen. Jag har placerat kantarellerna under en mugg. Ofta lägger hon sig vid muggen med kantareller eftet att ha luktat lite slarvigt. Ibland lägger hon sig vid muggen utan kantareller. Ibland slår hon på muggen så att alla kantareller flyger och så tar hon muggen i munnen eller lägger sig på kantarellerna som spridits ut över golvet. Jag har därför börjat lägga min hand på muggen och då lägger hon sig istället för att slå.

Jag har också provat att lägga kantarellerna på ett fat. När jag håller fram fatet framför nosen lägger hon sig eftet att ha nosat lite. När jag ställer fatet på golvet kan hon lägga sig om jag befinner mig precis bakom fatet, ställer jag fatet en bit bort vet hon inte alls vad hon ska göra.

Efter att ha tränat våra fem minuter som blev fler gick vi ut på en kvällsrunda. Jag funderade under tiden vart vi befinner oss i processen i relation till filmen vi inspirerats av. Jag kom då på att vi är kvar vid steg två och att det är när vi försöker öva på steg tre som det blir kaos och svampar och muggar flyger i luften. Det  blev uppenbart för mig att eftersom steg tre ännu är för svårt ska vi gå tillbaka till steg två. Vi ska fortsätta öva på att hon spontant lägger sig då jag håller fram ett fat med kantareller.

Jag berättade min insikt för Sebastian, han är bra att resonera med och han har sett filmen jag reftererar till. Han kom på att vi kan utveckla steg två genom att hålla fram andra saker utöver kantarellerna och bara belöna när hon lägger sig då vi håller fram kantareller.

Efter att ha virrat runt i dimma ett tag känns det som att sikten äntligen blivit klarare. Imorgon blir det fem minuter av steg två och inget annat.