I vattnet blir vi alla som barn på nytt

Fredag kväll
Jag hör lek och stoj och en boll som blir sparkad en bit bort från tältet där jag ligger. I ett granntält håller några på att blåsa upp en luftmadrass. Vi har nu cyklat längs östra kusten till Ljugarn och befinner oss på en camping med havet som granne.

Dagens cykling var smärtfri för mig men dock väldigt varm. Det har blåst väldigt lite idag. Sofie och Sebastian drog varsin kärra. Murphy gnällde så att det hördes lång väg att vi kom cyklande. Vi testade att byta kärra ett tag och det var bättre då han såg sin matte under turen. Dock var det väldigt tungt för Sofie att dra stora Movi i den trögaste kärran. Ett tag testade vi att dra dem tillsammans i kärran Svansen. Det fungerade ett tag tills det blev tråkigt för Murphy.

Idag unnade vi oss en rejäl rast från cyklandet. Vi pausade i skuggan vid Närsholmens strand och åt stanungsbakat bröd och brieost som vi köpt med oss. Vi såg att det fanns andra hundar på stranden och tog oss ner med våra. Movi fick gå i med hela kroppen för att svalka sig. Hon gillar inte gärna när hon tappar fotfästet så hon är försiktig ute i vattnet. Dock märkte vi när vi kom tillbaka till grundare vatten att hon inte har några problem att springa så att vattnet stänker. Det var ett nytt nöje som jag och Sebastian upptäckte, att springa med Movi fram och tillbaka i vattnet. Vi blev barn på nytt alla tre när vi plaskade. Efter doppet hade Movi fortsatt energi. Hon satte fart och sprang i skogen bakom stranden och när vi kom tillbaka till vår plats hasade hon runt med huvudet på gräset. Jag gick och lade mig för att sola och Movi var snart där och puffade på mig för hon ville rulla runt och busa.

Vi lagade middag på campingen efter att vi ställt upp vårt läger. Thet tog vi på stranden. Vi promenerade sennlängs stranden och fick syn på ett raukfält en bit bort. Det var en häftig upplevelse att ta kvällspromenaden till ett raukfält. Havet vi såg ut över var ljusblått och himmelen ljusråsa och framför detta tornade gråa raukar upp sig. Visst märks det att vi är på Gotland även om jag och Sofie refererar många av de vackra vyer och detaljer av naturen vi ser till Östa där vi har vår stuga.

Packningsfri torsdag

Idag rullade cykeln lätt längs vägen. Tälten och packningen var kvar på campingen och Sebastian drog kärran Svansen. Vi cyklade runt Stor Sudret och fick uppleva en mycket vacker cykling längs två kuster. När vi svängt runt den sydligaste spetsen av Gotland och kommit upp på den Östra kusten stannade vi till och beskådade en panoramavy där havet sträckte sig åt båda håll.

Murphy fick en rast från sin kärra och fick åka väska istället. Han var nöjd med att sitta med huvudet i det fria och gnällde inte en enda gång. Öronlapparna fladdrade av vinden och han hade god sikt från väskan, det gillade han. Dock blev kroppen trött ibland och började hänga så att Sofie fick stanna och spänna om banden runt väskan.

Vi människor gick och badade en sväng på stranden vid Holmshällar. Hundarna fick dispans från värmen och väntade snällt på oss uner en tall.

Nu börjar myggen komma och hundarna vill gå och lägga sig. Dags att installera sig i tältet igen.

Från Sandhamn till Burgsvik

Onsdagens cykling mellan Sandhamn och Burgsvik började med utsikt över stora och lilla Karlsö. Det var en grusväg längs kusten och hundarna fick springa lösa. Hels sträckan var mycket fin med utsikt över hav och hagar. Det har varit tufft på sina ställen med grusvägar och motvind/ sidvind och jag drog kärran Svansen även idag.

Jag tror att även denna tur blev en fem mil. Det är tur att jag har ett sällskap som uppskattar att pausa, annars hade det varit riktigt tufft. Idag fikade vi torra mackor med mjukost vid en kvarn, vi fikade sillsmörgås och våfflor på ett café vid en museiegård och vi badade och åt glass vid Nisseviken. På vägen från Missviken såg vi massor av vindkraftverk snurra.

De sista kilometrarna till Burgsvik kändes långa och det var skönt att komma fram och slå upp tälten. Efter kvällsmaten tog jag och Sebastian en promenad genom en lågvuxen skog med hundarna. Vi kom fram på en strand där vi var helt själva. Det var faktiskt kul att springa med hundarna fram och tillbaka på stranden. Movi fick massor av energi av sanden och vattnet och Murphy hakade på. Vi såg solen gå ner och vände sedan åter till campingen där Sofie väntade med varmt thevatten. När vi drack vårt the gick hundarna mellan tälten och puffade på ingångarna för att se om det gick att ta sig in. Detta och myggen tog vi som ett tecken att det var dags att sova.

Piratcamping och cykling så att benen värker

Ett år har passerat sen jag var på Gotland senast. Jag, Sebastian och Sofie gör nu en favorit i repris och trampar oss fram runt ön med camping utrustning. I år har vi sällskap av hundarna Movi och Murphy. Förra året hade vi sällskap av kusin Lisa.

Vi kom fram i Visby med färjan kl 12 på natten igår. Då cyklade vi direkt till campingen där vi tältade första natten förra året. När vi fick veta att campingen var full letade vi upp en gräsplätt närmare havet mitt emot campingen. Där piratcampade vi och vaknade av solen i ottan. På morgonen smet vi in på campingens toaletter och fyllde våra vattenflaskor på campingens vattenpost.

Idag har vi cyklat cirka fem mil med ganska tung packning och ihållande motvind. Jag kännde mig mör i kroppen redan efter den långa backen som tog oss ut ur Visby och värk i benen skulle jag få vid flera tillfällen under denna sträcka.  Vatten, ätbart, raster och vackra vyer har dock gett energi så att kroppen orkat sega på hela vägen.

Det var en vacker sträcka längs kusten vi körde men det blev också några tråkiga bitar längs en trafikerad väg. Movi låg avslappnad i kärran hela tiden och när hon varit ute och rastats behövde vi bara öppna upp kärrans lucka för att hon hon skulle hoppa in och lägga sig till rätta. Murphy är inte en lika van åkare. Han hade en stor och rymlig kärra och tryckte ihop sig på en liten del av den. Han gnällde första halva sträckan och gav sedan upp men kroppen slappnade aldrig riktigt av under hela turen. När vi kom fram till vårat slutliga mål, Sandhamn, var Murphy den som var tröttast av alla.

Nu är klockan trax efter nio och både människor och hundar har bäddat ner sig så att vi orkar kliva upp när solen väcker oss med sina värmande strålar imorgon bitti.

Mellan fest och tur

Vårat vardagsrum har är fult av saker på bord och golv. Köksbänkarna lika så. Nu är det packningstider och presenterna från festen har ännu inte satts på sina nya platser. Sebastian fortsätter att skruva på sin cykel in i det sista så verkstaden lever kvar i vardagsrummet. Det är tur att det är semester och att även jag är med och bidrar till röran annars hade jag blivit galen vid denhär laget.

Fredagens fest lämnade både mat och kakor efter sig så jag och Sebastian bjöd in våra vänner i grannhusen till en fika i trädgården. Lagergrensgatan börjar mer och mer likna Bullerbyn med de vänner som flyttat hit och som vi lärt känna här samt att det bor så många djur här. Min dröm om att bo på landet med grannhusen fullt av vänner kanske har gått i uppfyllelse här.

Alla på innergården

Så kom festen jag och Sebastian bakat och fixat till. Trots att det kännts som att vi var ute i god tid stod jag och rotade i garderoben för att välja utstyrsel för kvällen tio minuter innan klockan slog fest.

Gästerna kom som utlovat och innergården fylldes av mat och skratt. Det är så kul att se när vänner från olika håll möts, grannar, jobbarkompisar och vänner från studietiden. En av fördelarna med att ha fest är att porslin som annars står oanvänt långt in i skåpet kommer till användning. När drygt tjugo personer kommer på besök är blir överflödet av koppar plötsligt en resurs. Dock vågade sig inte mormors finkoppar ut i trädgården. De kanske får komma till användning när Sebastian fyller 30 i november.

Bakningens dag

Solens värme som strålade in genom den ljusa gardinen väckte både mig och Sebastian tidigt imorse. Sebastian steg då upp för att knåda en deg och jag vände mig om i sängen och somnade på nytt.

När Sebastian knådat i en timme med en deg som var alldeles för varm var det dags för mig att stiga upp. Sebastians deg fick vila och svalna ett tag innan han gav sig på den igen. Jag släpade mig till soffan i vardagsrummet där det var något svalare och Sebastian gick ut med Movi. Vi åt sedan en lätt frukost i soffan till ljudet av Lars Palmgrens sommarprat.

Efter hänget i soffan hade jag piggnat till och jag kunde börja se fram emot en trevlig trettiårsdag. Solen fortsatte att gassa där ute och jag bestämde mig för att göra ett ryck i köket. Imorgon kommer det gäster och pajer skulle bakas. Sebastian tog fram sin deg igen och snart gräddades både bröd och pajskal.

Efter lunch lade vi oss alla tre på en filt i skuggan. Sebastian läste högt ur min bok och jag låg och tittade upp i syrenen och äppelträdets bladverk. Vindens sus, den blå himlen och Sebastians spännande läsning var en god och somrig kombination. 

Movi som legat och utslagen hela dagen fick sig en promenad runt strömmen i den svalare kvällsluften. Vi lekte rapport bland träden och Movi lade i sin gladaste växel där hon sprang på gräset. Denna aktivitet är bland det bästa jag vet, Movis energi sprider sig till både mig och Sebastian.

Kvällen avslutas med mera bak. Jag möblerar om i kylen för att få plats med allt och spiller ut en öppnad gräddfil. Movis tunga kkommer väl tillpass när gräddfilen ska städas upp. 

Jag ligger nu åter i soffan lyssnandes på Sebastian som stökar det sista i köket och Movis djupa andetag nere på golvet. Jag kan konstatera att det är roligt, varmt och arbetsamt att fylla tretti år.