Från Sandhamn till Burgsvik

Onsdagens cykling mellan Sandhamn och Burgsvik började med utsikt över stora och lilla Karlsö. Det var en grusväg längs kusten och hundarna fick springa lösa. Hels sträckan var mycket fin med utsikt över hav och hagar. Det har varit tufft på sina ställen med grusvägar och motvind/ sidvind och jag drog kärran Svansen även idag.

Jag tror att även denna tur blev en fem mil. Det är tur att jag har ett sällskap som uppskattar att pausa, annars hade det varit riktigt tufft. Idag fikade vi torra mackor med mjukost vid en kvarn, vi fikade sillsmörgås och våfflor på ett café vid en museiegård och vi badade och åt glass vid Nisseviken. På vägen från Missviken såg vi massor av vindkraftverk snurra.

De sista kilometrarna till Burgsvik kändes långa och det var skönt att komma fram och slå upp tälten. Efter kvällsmaten tog jag och Sebastian en promenad genom en lågvuxen skog med hundarna. Vi kom fram på en strand där vi var helt själva. Det var faktiskt kul att springa med hundarna fram och tillbaka på stranden. Movi fick massor av energi av sanden och vattnet och Murphy hakade på. Vi såg solen gå ner och vände sedan åter till campingen där Sofie väntade med varmt thevatten. När vi drack vårt the gick hundarna mellan tälten och puffade på ingångarna för att se om det gick att ta sig in. Detta och myggen tog vi som ett tecken att det var dags att sova.

Piratcamping och cykling så att benen värker

Ett år har passerat sen jag var på Gotland senast. Jag, Sebastian och Sofie gör nu en favorit i repris och trampar oss fram runt ön med camping utrustning. I år har vi sällskap av hundarna Movi och Murphy. Förra året hade vi sällskap av kusin Lisa.

Vi kom fram i Visby med färjan kl 12 på natten igår. Då cyklade vi direkt till campingen där vi tältade första natten förra året. När vi fick veta att campingen var full letade vi upp en gräsplätt närmare havet mitt emot campingen. Där piratcampade vi och vaknade av solen i ottan. På morgonen smet vi in på campingens toaletter och fyllde våra vattenflaskor på campingens vattenpost.

Idag har vi cyklat cirka fem mil med ganska tung packning och ihållande motvind. Jag kännde mig mör i kroppen redan efter den långa backen som tog oss ut ur Visby och värk i benen skulle jag få vid flera tillfällen under denna sträcka.  Vatten, ätbart, raster och vackra vyer har dock gett energi så att kroppen orkat sega på hela vägen.

Det var en vacker sträcka längs kusten vi körde men det blev också några tråkiga bitar längs en trafikerad väg. Movi låg avslappnad i kärran hela tiden och när hon varit ute och rastats behövde vi bara öppna upp kärrans lucka för att hon hon skulle hoppa in och lägga sig till rätta. Murphy är inte en lika van åkare. Han hade en stor och rymlig kärra och tryckte ihop sig på en liten del av den. Han gnällde första halva sträckan och gav sedan upp men kroppen slappnade aldrig riktigt av under hela turen. När vi kom fram till vårat slutliga mål, Sandhamn, var Murphy den som var tröttast av alla.

Nu är klockan trax efter nio och både människor och hundar har bäddat ner sig så att vi orkar kliva upp när solen väcker oss med sina värmande strålar imorgon bitti.

Mellan fest och tur

Vårat vardagsrum har är fult av saker på bord och golv. Köksbänkarna lika så. Nu är det packningstider och presenterna från festen har ännu inte satts på sina nya platser. Sebastian fortsätter att skruva på sin cykel in i det sista så verkstaden lever kvar i vardagsrummet. Det är tur att det är semester och att även jag är med och bidrar till röran annars hade jag blivit galen vid denhär laget.

Fredagens fest lämnade både mat och kakor efter sig så jag och Sebastian bjöd in våra vänner i grannhusen till en fika i trädgården. Lagergrensgatan börjar mer och mer likna Bullerbyn med de vänner som flyttat hit och som vi lärt känna här samt att det bor så många djur här. Min dröm om att bo på landet med grannhusen fullt av vänner kanske har gått i uppfyllelse här.

Alla på innergården

Så kom festen jag och Sebastian bakat och fixat till. Trots att det kännts som att vi var ute i god tid stod jag och rotade i garderoben för att välja utstyrsel för kvällen tio minuter innan klockan slog fest.

Gästerna kom som utlovat och innergården fylldes av mat och skratt. Det är så kul att se när vänner från olika håll möts, grannar, jobbarkompisar och vänner från studietiden. En av fördelarna med att ha fest är att porslin som annars står oanvänt långt in i skåpet kommer till användning. När drygt tjugo personer kommer på besök är blir överflödet av koppar plötsligt en resurs. Dock vågade sig inte mormors finkoppar ut i trädgården. De kanske får komma till användning när Sebastian fyller 30 i november.

Bakningens dag

Solens värme som strålade in genom den ljusa gardinen väckte både mig och Sebastian tidigt imorse. Sebastian steg då upp för att knåda en deg och jag vände mig om i sängen och somnade på nytt.

När Sebastian knådat i en timme med en deg som var alldeles för varm var det dags för mig att stiga upp. Sebastians deg fick vila och svalna ett tag innan han gav sig på den igen. Jag släpade mig till soffan i vardagsrummet där det var något svalare och Sebastian gick ut med Movi. Vi åt sedan en lätt frukost i soffan till ljudet av Lars Palmgrens sommarprat.

Efter hänget i soffan hade jag piggnat till och jag kunde börja se fram emot en trevlig trettiårsdag. Solen fortsatte att gassa där ute och jag bestämde mig för att göra ett ryck i köket. Imorgon kommer det gäster och pajer skulle bakas. Sebastian tog fram sin deg igen och snart gräddades både bröd och pajskal.

Efter lunch lade vi oss alla tre på en filt i skuggan. Sebastian läste högt ur min bok och jag låg och tittade upp i syrenen och äppelträdets bladverk. Vindens sus, den blå himlen och Sebastians spännande läsning var en god och somrig kombination. 

Movi som legat och utslagen hela dagen fick sig en promenad runt strömmen i den svalare kvällsluften. Vi lekte rapport bland träden och Movi lade i sin gladaste växel där hon sprang på gräset. Denna aktivitet är bland det bästa jag vet, Movis energi sprider sig till både mig och Sebastian.

Kvällen avslutas med mera bak. Jag möblerar om i kylen för att få plats med allt och spiller ut en öppnad gräddfil. Movis tunga kkommer väl tillpass när gräddfilen ska städas upp. 

Jag ligger nu åter i soffan lyssnandes på Sebastian som stökar det sista i köket och Movis djupa andetag nere på golvet. Jag kan konstatera att det är roligt, varmt och arbetsamt att fylla tretti år. 

Så kom semestern

Semestern kom och så även en riktig sommarkväll. Jag satte mig i solen för att läsa efter jobbet. Tanken på ledighet och solens värmande strålar gjorde att jag slummrade till.

Vila och mat gav mig energi att åka på ännu en cykeltur ut i sommarkvällen. Sol, vindstilla och det vanliga trevliga sällskapet gav semestern en riktigt härlig avspark. Movi fick springa grusväg två gånger och gnällde inte en enda gång när hon satt i kärran Svansen. Det blir bara bättre och bättre precis som mina benmuskler. Imorgon rullar Svansen till Ågelsjön och jag hoppas på juli månads första dopp av många.

Bland cyklar och doftande kamomill

Det blev en andra tur med kärran Svansen redan idag. Jag och Sebastian cyklade samma runda som igår. Jag fick dra Movi i kärran även dessa två mil då Sebastian inte byggt klart cykeln han kan dra med.

Movi fick springa på grusvägen igen och tyckte det var så kul så att det var svårt att få in henne frivilligt i kärran igen. Cykeln och kärran rullade bra även idag men det kändes i benen i uppförsbackarna.

Det blev ett stopp vid åkern igen och Movi fick leka rapport. När hon tar sats för att springa kommer ibland ett glatt skall. Jag blir så glad av att höra Movis glädjeljud då hon annars är en väldigt tyst hund. När vi lämnat den doftande kamomillåkern blev det endel gnäll från kärran på vägen hemåt men det tystnade snart när Sebastian cyklade upp vid hennes sida. Vallhund som hon är kan det ju kännas viktigt att ha koll även när man åker kärra.

Sebastian har också tagit fina bilder ikväll som går att se på hans blogg.